Matsmältningssystemet
Matsmältning kan också kallas för matspjälkning. Matsmältning är när den mat och dryck som man äter sönderdelas i kroppen till ämnen som våra celler sen kan använda för att leva och växa. Matsmältningen tar väldigt lång tid och är väldigt komplicerad. Den börjar i munnen och tar slut som avföring och urin. Den vägen från mun till ändtarm kallas matspjälkningskanalen.
Maten innehåller olika näringsämnen, men kroppen behöver bryta ner dem i mycket små delar för att kunna använda näringen.
Man kan dela in matsmältningssystemet i tre steg, som på olika sätt bryter sönder de kolhydrater, proteiner och fetter som finns i maten.
Det första steget är i munhålan. Där tuggar man först sönder maten med tänderna. Saliv tillsätts från spottkörtlarna och blandas med maten så den blir lättare att svälja. I saliv finns enzymet amylas, som kan bryta ner kolhydrater. När maten tuggats färdigt åker det ner till svalget, matstrupen och hamnar sen i magsäcken.
Det andra steget är i magsäcken. Maten fortsätter brytas ner med hjälp av magsaft som finns i magsäcken. Saltsyra finns också i magsäcken. Saltsyra är väldigt surt så det är många bakterier som inte överlever när de kommer ner i magsäcken. I magen finns även enzymet pepsin. Pepsin är bra på att bryta ner proteiner. Vid det här laget är maten i mycket små delar och är nu redo för att komma ner i tunntarmen.
Det tredje steget är i tunntarmen. Tunntarmen har många delar, den längsta heter tolvfingertarmen. Där finns enzymer från bukspottkörteln. De bryter ner proteiner och fetter. Den sista sönderdelningen sker i tunntarmen. Sen tar blodet upp näringsämnena och tar dem till olika delar av kroppen och näringen kan användas.
Kroppen använder inte alla delar. De som inte används hamnar i tjocktarmen och lämnar sedan kroppen genom ändtarmen. Det tar 1-2 dygn innan maten är nere i ändtarmen.
Näringsupptag
Kroppens näringsupptag sker i tunntarmen. Tunntarmen är ganska stor även om man inte tror det. Tarmens yta är ungefär 30 m2 ,vilket är lika stort som halv badmintonplan. Inuti är tarmens insida veckad. På väcker finns millimeterlånga utskott. De utskotten kallas för tarmludd. Om inte tarmen skulle ha alla veck och tarmluddet skulle tarmens yta vara mycket mindre. Tack vare tarmens utseende är näringsupptaget mycket mer effektivt. För att öka ytan finns mikrovilli. Det är mikrovilli som tar upp näringen. Sen kommer näringen in i blodet. Och kommer näringen in i blodomloppet till cellerna.
På den här bilden ser man tarmveck och ludd från en riktig människa.
Cellandning
Cellandning är cellens sätt att få energi och är motsatsen till fotosyntesen hos växter. Vid cellandningen sker följande: socker(glykos) och syre omvandlas till koldioxid och vatten och under den processen, som har många olika steg, frigörs kemisk energi.
Man kan jämföra cellandningen med en brasa. Båda behöver bränsle, syre och energi , det sker också en kemisk reaktion på båda.
En brasa får bränsle från kemiska ämnen i veden. Cellandningens bränsle är kolhydrater, proteiner och fetter från det vi äter och dricker. Dessa näringsämnen tas upp via tarmen och når cellerna via blodet.
Brasans syre kommer direkt från luften. Cellens syre kommer också från luften man andas in men går först till lungorna och sen till cellerna i hela kroppen med blodcirkulationen.
Både brasan och cellandningen använder sig av bränslets och syrets energi. Man märker av brasans energi som värme och ljus. Cellens energi syns inte på samma sätt men används för att t.ex. växa, hålla värmen och fungera som den ska.
Koldioxiden som produceras vid cellandningen kommer tillbaka till lungorna via blodet och sen kommer ut till luften omkring oss varje gång vi andas ut.
Källor
