Kubakrisen
Förklaringar till att konflikten uppstod:
Kubakrisen är en del av kalla kriget. Efter att andra världskriget slutat hade de allierade splittrats och börjat gå emot varandra. Tidigare var det uppdelat så att Sovjetunionen var emot USA, Storbritannien och Frankrike. Nu ville varje enskilt land istället ha så mycket makt som det bara gick, det hade skapats en maktkamp. En del av konflikten handlade om hur efterkrigets Europa skulle se ut. Ett tydligt exempel på detta är hur Berlin delades upp i olika delar, Öst- och Västberlin. Östberlin var under Sovjets kontroll och Västberlin tillhörde Frankrike, England och USA. Båda sidorna hade mycket militär styrka i Berlin och det kalla kriget blev tydligt där, tex hur man stod med vapen på var sin sida utav muren redo för att attackera.
Senare ville Sovjetunionen och USA få makt på många olika håll i världen speciellt i de fattiga länderna och i tidigare kolonier men de ville inte hamna i direkt konfrontation med varandra.
De mötte inte varandra direkt men stödde olika sidor i andra länders konflikter tex i Vietnamkriget.
Under 1952 övertog Fulgencio Batista makten i Kuba med hjälp utav en militärkupp. Han hade tidigare blivit folkvald som president mellan 1940 och 1944. Men eftersom han nu hade tagit makten i en militärkupp blev han en diktator och tillät inte att man kritiserade staten. År 1959 tog Fidel Castro och kommunisterna makten i Kuba. Han gjorde uppror mot Batista och blev själv ledare för Kuba. I mars ett år senare kom ett fartyg till Havannas hamn och det var lastat med belgisk ammunition. Det fartyget sprängdes i luften, antagligen utav USA. Amerikanarna ville inte att Kuba skulle köpa vapen från västvärlden och försökte därför blockera det. Fidel Castro utgick då ifrån att det var USA som hade saboterat deras handel och bestämde sig därför för att nationalisera allt som amerikanarna ägde på ön. Som svar på detta startade USA ett handelsembargo mot Kuba, de bröt alltså all handel med dem. Castro kontaktade då Sovjetunionen för att få stöd. USA ville avsätta Castro men inte med ett direkt militärt angrepp. De bestämde sig istället för att träna exilkubaner så att de skulle få en militär utbildning. När man hade tränat dem satte man dem i land i Grisbukten och förhoppningen var att de skulle avsätta Castro så att en ny ledare som var mer USA-vänlig kunde ta över. Deras operation misslyckades totalt och det blev stora politiska problem för John F Kennedy som var USA:s president. Operationen ledde även till att Kuba sökte mer stöd hos Sovjetunionen och blev därmed en del utav den kommunistiska intressefärden.
Genomgång av förloppet:
Kubakrisen utspelade sig under 13 dagar i oktober 1962 och man var närmare ett tredje världskrig än någon gång tidigare. När ett Amerikanskt spionplan, U2, flög över Kuba såg man på bilderna att Sovjetunionen höll på att bygga kärnvapenramper. På bilderna såg man inte kärnvapenspetsar utan bara själva konstruktionsanläggningen. Dem byggde man om man ville kunna avfyra missiler som kunde nå större delen av östra USA. Med hjälp av bilderna kunde de räkna ut att ramperna inte kulle vara klara innan oktobers slut men de blev ändå oroliga. Det var en mycket riskfylld plan för Sovjet att placera kärnvapen på Kuba.
Det finns många olika teorier på varför Sovjet skulle göra något sådant trots USA:s varningar. En av teorierna är att de ville stärka Kubas försvar så att inte USA skulle försöka med fler invasioner som den med exilkubanerna. Men om detta var anledningen så borde det egentligen vara mer effektivt om man hade haft en militär styrka på ön istället för att sätta ut kärnvapen. En annan förklaring till varför de kan ha gjort som de gjorde är Sovjetunionens ledare, Nikita Chrusjtjov. Han kanske hoppades att de skulle hinna placera ut missilerna innan USA märkte något. Då skulle inte USA ha något att säga till om. Kärnvapnen skulle redan finnas på Kuba och om USA skulle försöka invadera kunde de bara avfyra kärnvapnet. Men även om det här skulle vara anledningen är det konstigt att Sovjetunionen ville testa USA:s beslutsamhet igen efter att de hade gjort det i Berlin. Och varför skulle de då välja just Kuba när det ligger så pass långt bort från Sovjetunionen? En annan förklaring skulle vara att de ville minska USA:s missilförsprång utan att det skulle kosta dem själva alldeles för mycket. Men egentligen hade de kunnat vänta några år innan man slog till med den taktiken. Då kunde Sovjet ha lyckats få bättre och fler interkontinentala robotar. En sista teori är att de Sovjetiska ledarna ville utnyttja vad USA gjorde. Om USA anföll eller satte en blockad på Kuba kunde de själva göra samma sak med Berlin. Detta kan vara en anledning till att Sovjetunionen inte försökte gömma kärnvapenramperna bättre än vad de gjorde. De hade kunnat kamouflera dem så att inte USA hade sett dem lika lätt när de flög över Kuba. Sovjet ville kanske helt enkelt att USA skulle se ramperna.
Fidel Castro var en före detta advokat och han ledde Kuba i deras revolution 1959. Castro lät Sovjet bygga rampen men även frakta atombomber till Kuba. Detta ville inte USA eftersom de var fiender med Sovjet och de tyckte Kuba låg för nära deras mark. Med hjälp utav kärnvapenmissilerna kunde Sovjetunionen lätt attackera stora delar av USA. Detta var början på Kennedys och Chrusjtjovs långa konflikt. Kubakrisen var en slags politisk konflikt eftersom Sovjet pressades politiskt och USA försökte hota dem så att de skulle ta bort sina atombomber. De båda sidorna ville lösa problemet men bara på det sätt som passade dem bäst. När USA hade upptäckt ramperna började de diskutera vad de skulle göra. Under tiden som de diskuterade fick de reda på att Sovjetiska fartyg var på väg mot Kuba med missiler som skulle installeras vid ramperna. USA hade två olika förslag på lösningar. Ett förslag var att de skulle bomba sönder ramperna så att Sovjet inte skulle kunna använda dem mot USA. Deras andra alternativ var att sätta Kuba i en blockad så att de Sovjetiska fartygen inte skulle kunna ta sig fram. Efter en del diskussioner valde man bort flygplansangreppet. Det var inte en hundraprocentig träffsäkerhet på flygvapnet så det fanns en risk att man skulle missa. Om man skulle pricka var det säkert att Sovjetisk personal skulle bli dödad och man visste inte hur allvarligt Sovjet skulle reagera på det. Den 22 oktober höll presidenten John F Kennedy en direktsändning i TV och radio där han berättade vad som hände. Tidigare var det inte många som hade vetat om krisen. Men efter en vecka så fick hela världen veta om den potentiella konflikten mellan USA och Sovjetunionen. De fick också veta att USA planerade en flottblockad mot Kuba.
Flottblockaden hade så klart både för- och nackdelar. En nackdel är att blockaden var en krigshandling och den bröt mot den internationella överenskommelsen som man hade. En annan anledning till varför det inte var någon bra idé var att man inte kunde vara säker på hur Sovjetunionen skulle svara. Det fanns en risk att de själva skulle göra likadant i Berlin vilket inte skulle vara bra. En tredje nackdel var att det fanns en risk för att fartygen inte skulle stanna och att man skulle vara tvungna att öppna eld. En av fördelarna var att blockaden var ett mellanting mellan att inte göra något åt det och att man skulle agera militärt. En annan fördel var att man överlät beslutet till den sovjetiska sidan. Det var de som fick avgöra om konflikten skulle trappas upp eller inte. Om den då skulle trappas upp kunde USA lätt skylla ifrån sig och säga att det var Sovjet som hade startat det hela. En tredje fördel var att man ansåg att man var på hemmaplan om det skulle bli en militär konfrontation. Amerikanerna tyckte att de kunde dra nytta utav deras ökade kunskap om farvattet och deras ökade möjligheter att kunna skicka mer hjälp som soldater eller ammunition eftersom det var nära USA.
Dagarna under Kubakrisen var väldigt oroliga och man var osäker på hur USA och Sovjetunionen skulle reagera. Därför skickade Sovjetunionens generalsekreterare Nikita Chrusjtjovs två brev till den amerikanske presidenten. I det första stod det att Sovjet skulle dra tillbaka sina missiler om USA lovade att de inte skulle anfalla Kuba. Det andra brevet var inte lika trevligt. Där sa Sovjetunionen att de skulle dra tillbaka sina missiler från Kuba om USA i sin tur drog tillbaka sina missiler från Turkiet. Den amerikanska presidenten såg båda breven men valde att bara svara på det första. Blockaden blev till slut lyckad för USA. Sovjet gav sig i sista stund och beordrade fartygen att vända om, men de skulle även förstöra ramperna. En del menar på att Nikita Chrusjtjov böjde sig för blockaden eftersom det fanns ett hot om flyganfall mot Sovjetunionen om de inte drog sig tillbaka från Kuba. Även om detta inte var något som hade sagts rakt ut fanns hotet ändå där och de var inte villiga att offra så mycket.
Följderna av konflikten:
När Kubakrisen var slut kunde båda sidorna komma överens om ett avtal. Sovjetunionen skulle montera bort sina ramper på Kuba och USA skulle då inte störta Fidel Castro och inte heller invadera Kuba. Dessutom sa USA i en hemlig överenskommelse att de också skulle ta bort sina missiler i Turkiet. Men att detta också var en del utav avtalet det berättade man inte för allmänheten. Även om USA hade sina eftergifter blev det ändå en propagandavinst för dem. Att USA sågs som den vinnande nationen blev också grunden till Chrusjtjovs fall som Sovjetunionens ledare. Han hade underskattat John F Kennedys beslutsamhet men även hans styrka som president och hade därför fört in Sovjet i en konfrontation med USA som blev livsfarlig. Detta var helt emot hans egna tankar när det gällde fredlig samexistens.
Kubakrisen var en konflikt där man tydligt kunde se att det kunde leda till ett kärnvapenkrig och hur lätt det var att förlora kontrollen över händelseutvecklingen. För att förebygga att liknande saker skulle hända skapade man något som kallades för heta linjen. Det var en direkt telefonlinje mellan Moskva och Washington så att det inte skulle ske något misstag och missförstånd mellan partnerna. Kubakrisen blev också som en tankeställare för supermakterna i kalla kriget. Senare ledde Kubakrisen till att en hel del avtal slöts mellan de olika länderna för att kärnvapen inte skulle kunna spridas mellan dem. Ett av dessa avtal är provstoppsavtalet i augusti 1963. Detta innebar att man inte fick prova kärnvapen ovanför jorden eftersom det kunde skada väldigt många men det var fortfarande tillåtet att testa dem under marken. Avtalet var från början mellan Sovjetunionen och USA men senare gick även Storbritannien med i det. Men det var inte alla länder som ville gå med på, detta bland annat Frankrike och Kina fortsatte att pröva dem men de fick en hel del kritik för det.
Förslag på hur konflikten hade kunnat förhindras:
För att Kubakrisen inte skulle ha gått så pass långt som det gjorde finns det olika lösningar som man hade kunnat ta till med. Det är så klart lättare nu i efterhand att se vad de hade kunnat göra annorlunda än vad det var när det hela var igång. Bara eftersom man inte kan göra något åt det som har hänt betyder inte att det är onödigt att reflektera över det. Om man hamnar i en liknande situation så kan man se tillbaka och använda misstagen som exempel på hur man inte ska göra, man kan helt enkelt lära sig utav historien.
Det som jag ser att man hade kunnat gjort på ett bättre sätt är att de kunde ha varit mer diplomatiska mot varandra. Istället för att sätta en massa stridsskepp och göra en blockad skulle man ha kunnat pratat och gett olika förslag på lösningar. Då hade man antagligen kunnat hitta en lösning som var bättre än att hota med att starta krig men varandra. USA:s missiler i Turkiet var ändå ganska gamla och de hade funderat på att ta bort dem i vilket fall så det hade kunnat vara ett alternativ. USA kunde säga till Sovjetunionen att de skulle ta bort sina missiler i Turkiet och att Sovjet då skulle ta bort sina från Kuba. Då hade det inte behövt gå så pass långt att båda sidorna stod redo för att beskjuta varandra med kärnvapen.
Det var inte heller första gången som Sovjetunionen och USA hamnade i konflikt med varandra så man borde från tidigare konflikter kommit på en liknande lösning som heta linjen. Då hade man kunnat kontakta varandra snabbt så fort man såg början på konflikten.
Man borde också ha reagerat mer när man såg att det började trappas upp och man hela tiden ville göra något tillbaka som var lite värre än det som man själva hade blivit utsatta för. Då blev det hela tiden allvarligare och allvarligare så man borde ha förstått att det inte skulle sluta bra. När man märkte vad som hade börjat borde de direkt ha försökt hitta en diplomatisk lösning.
Källor:
Gleerups är en vårt läromedel och en bra källa. Sidan är skapad utav ett företag som är ett aktiebolag. Dem specialiserar sig på utbildning till barn från förskolan till gymnasiet men de har även vuxenböcker. Deras läroböcker är från början en vanlig bok men de finns också online. De som har gjort dem olika böckerna kan mycket om det ämnet och man kan lita på vad de skriver. Läroböckerna är anpassade efter centralt innehåll, kursplaner och kunskapskrav så man vet att det är bra information som man hittar där.
Eftersom det är en lärobok så är den till för att informera och ge oss elever kunskaper om olika ämnen. Innehållet är bara fakta och det finns inga åsikter eller annat för att påverka ens uppfattning. Faktan kan ändras lite beroende vems perspektiv man berättar ifrån. Om det tex är ett krig så försöker såklart båda sidorna göra så att den andra sidan ser lite värre ut än vad den kanske egentligen var. Då blir det att landet som berättar kommer se ut som det ”goda” och det landet de krigar emot kommer bli det ”onda”. Gleerups tjänar pengar på läroböckerna men jag tror inte att det är därför som de har skapats. Att de tjänar pengar på det är inget de gömmer. På deras hemsida står det att de får in 170 miljoner men det står inte på hur lång tid och hur mycket av detta som blir deras vinst.
I läroboken finns det kontaktinformation och annan information om bland annat författarna. Det finns länkar som fungerar men de är till andra sidor i boken. Det finns inte länkar till andra hemsidor eller andra böcker. Det finns inte heller källhänvisningar till andra källor i boken så man vet egentligen inte varifrån faktan kommer och om källan den är hämtad ifrån är säker. Det stod inte exakt vilket datum som varje kapitel är granskat men det står att boken är gjord från 2013 till 2016. Vilket betyder att den är granskad nyligen.
Om just detta ämne fanns det inte så mycket information på Gleerups men den informationen som finns stämmer med de andra källorna som jag har kollat på. Det är ganska svårt att jämför med det jag redan visste eftersom jag nästa inte visste något innan jag började läsa om kubakrisen. Men andra saker från boken har stämt in på det jag visste sedan innan så det borde även detta göra.
Sidan är skapad av en person som jag tror är gymnasielärare i historia. Det är han själv som har ansvaret för hemsidan och skriver allt själv om det inte står något annat på artikeln. Eftersom han är historielärare så kan han mycket om historia och det är det sidan handlar om. Om jag hade hittat sidan på google hade jag antagligen inte räknat den som en av de säkraste källorna men nu hittade jag den via so-rummet. Därför känns det som man kan lita på den men man får ändå jämföra med andra sidor för att vara säker på att all information stämmer.
Meningen med sidan är att man ska få information om olika historia händelser. Eftersom det står på sidan att han vill att hans elever ska använda informationen som hjälp så tror jag inte att han försöker luras eller för att sprida någon åsikt. Om man skulle ge ut felaktig information till sina elever skulle många skriva mycket sämre texter än vad de hade gjort med korrekt fakta och det antar jag att han inte vill. I kommentarerna kan man också de att andra historielärare använder sig av sidan och de skulle inte heller använda sidor som inte har ett bra innehåll.
Det är väldigt lätt att hitta kontaktinformation till sidans ägare men det finns inte någon information om de andra som är aktiva och skriver på den. Det finns länkar på sidan och de jag har testat fungerar bra. I texterna ska det också finnas bilder men de syns inte utan det är bra ett frågetecken där bilden skulle ha varit. Tidigare ska det också ha funnits en funktion så att texten läses upp men den finns inte nu längre. Det står i slutet av texten varifrån han får sin faktan men jag kan tänka att lite utav det som står är sånt som han redan visste sedan innan och då kan det vara svårt att ange en källa till det. Det finns inga datum om när sidan var granskad senast men det står när varje text publicerades för första fången. Om texten är uppdaterad senare kan men inte se.
När jag har jämfört information så har den stämt. Som jag förklarade innan så kunde jag inte så mycket om ämnet sedan innan så det var svårt att jämföra med det. Men jag hittade inget som inte stämde när jag läste på andra sidor med samma innehåll.
Denna texten är från en blogg som en skolelev har. Denna uppsaten ligger inte direkt på hans blogg utan han har lagt in den med en länk. Eftersom det är en elev som har gjort sidan så får man vara extra försiktig när man använder information härifrån. Man kan inte lita full ut på att det som står där är sant och att det är ren fakta. Eftersom sidan inte är speciellt trovärdig valde jag att bara läsa igenom det som ett sätt at få lite mer förståelse än det jag hade från början. När jag sedan började skriva min text använde jag min förts och främst av andra källor som jag tycket var mer trovärdiga.
Man kan säga att sidan är gjord för att informera. Det är en skolblogg och där lägger han ut sina skolarbeten. Det kan såklart finnas åsikter i texterna efter jag själv vet att man lägger in åsikter i vissa uppgifter där man tex ska reflektera. Däremot använder man inte sina egna åsikter när man skriver en faktatext om historia men han kan ändå ha gjort det.
Det finns ingen kontakt information till honom eller till någon annan person så man vet inte något om sidans skapare förutom att han heter Simon och går i skolan. Det finns källhänvisningar till sidor som tex so-rummet vilket gör att texten bli lite mer trovärdig eftersom han har avvänt bra och säkra källor. Man kan se när han kan ut sitt arbete men man vet inte om han har ändrat något senare. Han skulle egentligen också ha kunnat ändra datumet som han la ut den. Det exakta datumet är i detta fall inte så viktigt eftersom historien inte har ändrats om han tex la ut den den 5 april och det står att han la ut det den 17 april så gör det inte någon skillnad för innehållets skull.
Internationella relationer - Ulf Bjereld, Ann Marie Ekengren, Christina Lilja s. 81-88
Detta är en bok om olika konflikter och andra historiska händelser. Boken jag använde mig av är en tredje upplaga utav boken och den gavs ut 2015. Eftersom den är så pass ny kan den ha med mycket information som man kanske inte visste för 10 år sedan. De som har skrivit boken är professorer eller lärare på gymnasium och de kan mycket om historia, därför är också deras fakta trovärdigt.
Dessutom är det lättare att göra en hemsida än att göra en bok och därför kan det ofta vara säkrare om man hämtar informationen från en bok istället för på nätet. Vem som helst skulle kunna gå in på internet och göra en hemsida. På den hemsidan kan man sedan skriva vad man vill utan att någon kontrollerar att det som står på sidan är rätt. När man ska göra en bok så är det en mycket längre och mycket mer komplicerad process. Det tar tid att skriva hela boken som man vill ha den. Sedan måste ett förlag läsa igenom det och se om de kan tänka sig ge ut boken. När man har hittat ett förlag som vill ge ut den behöver boken gå igenom massa steg hos förlaget. Tillslut trycker man ut ett exemplar så man kan läsa igenom den färdiga boken och se om det är något man vill ändra i sista sekund. Efter alla dessa steg kan man sedan trycka ut boken. Bok har då blivit granskad och genomläst väldigt många gånger så att det inte ska finnas ett ända litet fel.
Denna boken är gjord till kusen som heter Internationella relationer som finns på gymnasium och på vuxenutbildningar. I slutet av boken fins det även referenser om varifrån de har hämtat sin information då kan man veta varifrån den kommer om man själv vill kolla upp det. Att det finns referenser gör att källan blir mer trovärdig och man känner att man kan lita på den mycket mer än om den inte skulle ha referenser.
